Det blev sommarsemester i två omgångar dethär året.
Först åkte vi till Finland över midsommar, dels eftersom Filip ändå måste åka till Finland pga ett av hans styrelseuppdrag, och dels för att jag insisterade på att fira midsommar i Finland. Så vi parkerade Africa hos Stillwagon, tog katt med oss efter en del komplicerade manövrer med byten av flyg och levererande av katt på Geneves flygplats, resor till Bryssel etc, och anlände sent omsider – kl 02.00 på midsommarafton – till Träskholmen.
Sen blev det midsommar för hela slanten. Lunch hos Thibblins, midsommarstång på Biskopsö och midsommarbastu + middag med Strömbergs i Träskholmsviken. Som det skall vara.
Efter midsommar hann vi inte stanna i Gex mer än några dagar förrän det bar av till nästa destination – Malta. Ingen av oss har varit på Malta tidigare, så vi tog tillfället i akt och kombinerade jobb – EBU:s General Assembly – med nöje och stannade på Malta över veckoslutet.
En mycket speciell ö. Europas tätast befolkade land, världens femte tätast befolkade. Som jämförelse har Malta mer än 1000 personer per km2, medan Finland har 14. Inte ens det tätast befolkade området i Europa, Beneluxländerna kommer nära. Inte att undra på då att Malta har problem med flyktingarna från Nordafrika. Plats finns det inte, så var skall flyktingarna placeras?Däremot borde dom ha råd. Maltas ekonomi är starkt beroende av turism, och landet mår ganska bra, jämförelsevis.
Huvudön är torr och inte särskilt vacker. Det finns några småöar till som lär vara grönare, men till dem hann vi inte. Det blev egentligen bara en promenad i Valetta, en båttur som borde ha fört oss till en av de mindre öarna, men som pga vind, sjögång och därav följande sjösjuka för många av passagerarna blev kortare än planerat. Och så en dag av “powerturistande”. Vi hyrde en taxi för söndagen och åkte runt till de mesta tursitattraktionerna. Det blev Blå grottan, Mdina – Maltas första huvudstad och väldigt fin – och två förhållandevis välbevarade tempel från bronsåldern, som lär höra till världens äldsta kända byggnader. De påminner om Stonehenge, med stora stenblock som sammanfogats till avlånga rum, som man fortfarande väl kan uppfatta. Malta var trevligt att se, men kräver inte ett besök till.
Och sen kom semestern på riktigt.
Vi körde upp med Africa. Körandet går egentligen ganska bra. Med pauser tar det c. 12 timmar. Det finns gott om rastställen längs tyska autobahn, och när man väl lärt sig hur folk kör är det helt OK. Det enda jag inte gillar är de lågt flygande, företrädesvis stora svarta Audir, BMW:r och Mercedesar som till synes utan nån som helst förvarning plötsligt snusar en i baken på de sträckor där farten är fri. Sådana finns det många av. Och många kör i rent svindlande fart. Det är ofattbart att det inte händer flere olyckor än det gör.
Båtturen Travemunde-Hfors går också fint, men den är onekligen tråkig. Hur man än försöker beväpna sig med böcker och filmer känns det som bortkastade timmar.
Veckorna på Träskhomen blev som vanligt fullspäckade med både famlijeliv och annat socialt liv. Mahjongturnering, en lagom (hoppas jag) dos arbetsläger, paddling, litet segling, ingen vindsurfing för mig men nog för Frida och Oskar, mycket god mat och mycket gott vin, lata dagar i hängmatta och solstolar, Hangö-besök och givetvis årets kräftskiva. Som vi konstaterade var den 8nde. Vi började 2005 och hade paus det år vi firade 120 årsjubel på Bengtsbacken. Så om traditionen fortsätter obruten blir det 10-årsjubel 2015.
46.332500
6.057235