Att skida är nödvändigt

Vilken tur att vi gillar att skida!
För denhär vintern har det faktiskt varit – vinter. Och vi har utnyttjat det fina snöläget så gott det går för olika former av skidande under februari – mars.
Efter rätt många flataskidningsturer upp till La Vattay bestämde vi oss för att kolla hotelläget i La Clusaz för ett slalomveckoslut. Och det lyckades. Vi hittade ett litet tvåstjärnigt hotell mitt i byn, som dessutom också gärna tog emot Afrika. Så dit åkte vi med hund och allt i mitten av februari.

La Clusaz visade sig vara ett på alla sätt trevligt ställe. En livlig, litet råddig by, med massor av restauranger och ett så enormt stort antal sport shops så vi undrade hur de alla klarar sig. Enligt uppgift är byn Frankrikes äldsta skidort. Skidområdet nås direkt från byn – ett klart plus, för det betyder att man kan komma ner under lunchen för att t.ex. gå ut med hunden. Det finns också många olika sorters skidområden. Höga branta berg med stora opreparerade områden för Filip och mig, men också snälla alper med mycket sol och flacka backar för annan sorts skidande. Och, som sagt, massor med restauranger. Goda sådana. Som man visserligen måste lära sig och boka på förhand, för annars blir det inget bord, men det är en fråga om planering.

La Clusaz bjuder också på Mont Blanc vy i ny vinkel, så berget ser annorlunda ut. Och det lär finnas bra guider för mera krävande skidande, men det fick bli till nästa gång. Denhär gången koncentrerade vi oss på att lära känna stället.
Följande veckoslut blev det Champery. En av mina arbetskamrater hyr en del av ett chalet där. Det är ett mycket charmigt litet hus alldeles i centrum av byn. Vädret var olyckligtvis inte det bästa, så det blev inte så mycket skidande, och inga bilder. Men vi träffade en av mina tidigare arbetskamrater från World DAB tiden, Julie Ackerman, som har haft ett hus i Champery redan i många år. Och så hann vi med att bese ett av traktens varma bad. Champery ligger i utkanten av Portes du Soleil, ett enormt skidområde med 195 liftar som sträcker sig över både Schweiz och Frankrike.
Den traditionella skidveckan har vi tillbringat i Zermatt tillsammans med Henrik och Carola.

Strålande sol i tre dagar, litet sämre väder i tre dagar. Massor med god mat och ett trevligt nyrenoverat hotell med Spa och simbassäng och bastu. Alldeles som det skall vara. Den enda besvikelsen var att Rote Nase inte mera existerar, dvs plåtskjulet som fungerade som cafe. Bara själva plattformen finns kvar.

Och så finns det ju andra vattenhål.