Category: OSMAF

Down under

Christmas and New Year Down Under is always a pleasant experience. Warm and sunny, family and friends, old traditions and new experiences.

This year we started by going diving to Heron Island. We have been there once before, so we knew that accomodation wasn’t luxurious in any way, and we knew not to expect any great culinary experiences. What we were not prepared for, however, was that the bird population on the island has grown considerably since our last stay. The stench of the birds is quite overwhelming, and the noise is ever present. This part of staying at the island today is not particularly pleasant.

But, having said all that, the diving is spectacular, the diving crew is friendly and helpful and the under water world ever fascinating. We had booked for ten dives and did them all, except for Malin who did one extra. We also had the opportuntiy to do a night dive, which was quite exciting. Malin and I participated.

The turtles are still around, luckily.

And the birds.

In summer around 200.000 birds come to the island. The Mutton birds (30.000 of them) return to the island in October to breed in their burrows. They are rarely seen during the day, but during the night one can hear them sing to each other to reaffirm their pair bond. It can keep you awake for some time during the night. Ever present during the day are the Black Noddys. They build their nests in the Pisonia trees, using the leaves as building material. There are presently 60.000 pairs, or 120.000 individuals on the island. All the birds are quite unafraid of humans, flying and running very close to you. They become part of life there, and luckily one gets used to the smell.

We spent most of our time at Heron Island diving. No underwater camera, so we cannot show all the wonderful things we saw, manta rays, turtles, reef sharks and morays among them. It was truly spectacular. The water was quite clear most days. Sometimes we had a very strong current and often therefore murkier waters. And best of all, no coral bleaching.

Sommar

Det blev sommarsemester i två omgångar dethär året.
Först åkte vi till Finland över midsommar, dels eftersom Filip ändå måste åka till Finland pga ett av hans styrelseuppdrag, och dels för att jag insisterade på att fira midsommar i Finland. Så vi parkerade Africa hos Stillwagon, tog katt med oss efter en del komplicerade manövrer med byten av flyg och levererande av katt på Geneves flygplats, resor till Bryssel etc, och anlände sent omsider – kl 02.00 på midsommarafton – till Träskholmen.
Sen blev det midsommar för hela slanten. Lunch hos Thibblins, midsommarstång på Biskopsö och midsommarbastu + middag med Strömbergs i Träskholmsviken. Som det skall vara.

Efter midsommar hann vi inte stanna i Gex mer än några dagar förrän det bar av till nästa destination – Malta. Ingen av oss har varit på Malta tidigare, så vi tog tillfället i akt och kombinerade jobb – EBU:s General Assembly – med nöje och stannade på Malta över veckoslutet.
En mycket speciell ö. Europas tätast befolkade land, världens femte tätast befolkade. Som jämförelse har Malta mer än 1000 personer per km2, medan Finland har 14. Inte ens det tätast befolkade området i Europa, Beneluxländerna kommer nära. Inte att undra på då att Malta har problem med flyktingarna från Nordafrika. Plats finns det inte, så var skall flyktingarna placeras?Däremot borde dom ha råd. Maltas ekonomi är starkt beroende av turism, och landet mår ganska bra, jämförelsevis.
Huvudön är torr och inte särskilt vacker. Det finns några småöar till som lär vara grönare, men till dem hann vi inte. Det blev egentligen bara en promenad i Valetta, en båttur som borde ha fört oss till en av de mindre öarna, men som pga vind, sjögång och därav följande sjösjuka för många av passagerarna blev kortare än planerat. Och så en dag av “powerturistande”. Vi hyrde en taxi för söndagen och åkte runt till de mesta tursitattraktionerna. Det blev Blå grottan, Mdina – Maltas första huvudstad och väldigt fin – och två förhållandevis välbevarade tempel från bronsåldern, som lär höra till världens äldsta kända byggnader. De påminner om Stonehenge, med stora stenblock som sammanfogats till avlånga rum, som man fortfarande väl kan uppfatta. Malta var trevligt att se, men kräver inte ett besök till.
Och sen kom semestern på riktigt.
Vi körde upp med Africa. Körandet går egentligen ganska bra. Med pauser tar det c. 12 timmar. Det finns gott om rastställen längs tyska autobahn, och när man väl lärt sig hur folk kör är det helt OK. Det enda jag inte gillar är de lågt flygande, företrädesvis stora svarta Audir, BMW:r och Mercedesar som till synes utan nån som helst förvarning plötsligt snusar en i baken på de sträckor där farten är fri. Sådana finns det många av. Och många kör i rent svindlande fart. Det är ofattbart att det inte händer flere olyckor än det gör.
Båtturen Travemunde-Hfors går också fint, men den är onekligen tråkig. Hur man än försöker beväpna sig med böcker och filmer känns det som bortkastade timmar.
Veckorna på Träskhomen blev som vanligt fullspäckade med både famlijeliv och annat socialt liv. Mahjongturnering, en lagom (hoppas jag) dos arbetsläger, paddling, litet segling, ingen vindsurfing för mig men nog för Frida och Oskar, mycket god mat och mycket gott vin, lata dagar i hängmatta och solstolar, Hangö-besök och givetvis årets kräftskiva. Som vi konstaterade var den 8nde. Vi började 2005 och hade paus det år vi firade 120 årsjubel på Bengtsbacken. Så om traditionen fortsätter obruten blir det 10-årsjubel 2015.

20130806-211434.jpg

20130806-211502.jpg

Vardagen sätter in igen

Jul- och nyårshelgerna är över och vi är inne i vardagslunken igen. Vinterdimmorna har sänkt sig över Genevedalen. Tidvis har det varit så tjockt att sikten inte varit mer än 20 meter när jag kört hem efter jobbet.
Och efter dimman kom det snö, för andra gången under denhär vintern. Vi hade snö första gången i tre veckor i december. Särskilt kallt har det inte varit, som kallast c. -8 -9 på nätterna. Inget jämförbart med köldknäppen i februari 2012. Men det finns dom på jobbet som förutspår motsvarande också i år. Låt oss hoppas att vi slipper det, för trädgårdarna far så illa.

Vi gjorde allt som är viktigt under juhelgen när Malin, Sara och Peetu och Oskar och Frida var här. Vi åt för mycket god mat, sov och vilade ordentligt, umgicks ( vi hann t.o.m. med en Mah Jong runda, inte det lättaste med ett spel som bara har kinesiska siffror!) och tillbringade dessutom tid både i skidbacken och i skidspåret.

20130119-123407.jpg
Nu har också jobbet kört igång med full fart, fast antalet resor lyckligtvis är litet färre just nu än de var under de mest hektiska veckorna på hösten. Filip och jag har också hunnit med att skida i Chamonix under veckosluten. Filip har invigt sin totalt nya skidlook – ny hjälm, nya jacka och nya byxor! Och jag har invigt mina nya skidor – handgjorda schweiziska – fint som snus. En av lördagarna lyckades vi t.o.m. ta oss till Chamonix så tidigt att vi var uppe i backen före 10, inte illa med tanke på våra morgonvanor. Det hade snöat, så det var djupsnöskidande hela dagen. Men det var så djup och så tung snö att vi borde ha haft powderskidor, vilket vi ju då inte hade. Inte ens Filip, som ju har egna sådana. Handgjorda, finska! I synnerhet jag hade problem, jag sjönk för djupt och det blev jättetungt. Men roligt var det i alla fall, och vi hittade en del platser som var helt orörda. Där gick det fint!

20130119-124105.jpg
Dethär veckoslutet är det La Vattay och flataskidorna som gäller. Filip har rymt till Teneriffa (!!) tillsammans med ett gäng äldre herrar från Kullo golf, så jag håller mig i hemknutarna. Typiskt nog är det mulet, efter en fantastiskt vacker vecka med bara blå himmel. Vi har tittat ut genom fönstrena på jobbet och sagt: Oh, quel beau temps! Och så har vi planerat att skapa små skyltar, ordentligt brandade enligt den nya EBU brandingen, med vintertext: I’d rather be skiing! och sommartext: I’d rather be surfing, sailing, golfing etc, bara att välja.