Det är märkligt hur stereotypier och fördomar om olika kulturer tenderar att förstärkas ju mera man lär sig. Paradoxalt nog leder ökad förståelse också till ökad tolerans. Nå just så, c’est La France! säger vi numera ofta. Fast vi aktar oss för att säga det i närvaro av fransmän. Och trots att vi säger det så är vi ganska förtjusta i att bo i Frankrike.
Men nu till en del av fördomarna.
Ju längre söderut i Europa man kommer desto viktigare blir hierarkierna. En fransk chef, i synnerhet om han eller hon har titeln direktör är närmast att förlikna med Gud. Allvetande, har alltid rätt, dikterar och bestämmer. Oberoende av om det är rätt eller fel gör underlydande som chefen säger. Vilket givetvis ibland leder till att saker och ting går åt skogen. Och ur chefens synvinkel är nackdelen – och utmaningen – att det är otroligt svårt att få råd av de underlydande. Det går absolut inte att bara fråga, sådär som man kan göra i de nordiska länderna. Eller i Storbrittannien. Utan det gäller att använda sig av hel del list och mycket tålamod. Då kan det gå att komma ganska nära vad en underlydande expert egentligen tänker om saken, och därmed kan man försöka lista ut vad som borde göras.
Fransmän är också noga med formaliteter, och ett gott förslag som alla ställer sig bakom innehållsmässigt kan falla platt till marken pga ett formfel. Där får fransmännen ofta medhåll av t.ex sina italienska systrar och bröder.
Form är också viktigt när det gäller hur seminarier, möten och konferenser ordnas. Inledningar och tal följer noga föreskrivna regler, och talare måste följa en rangordning. Artighet är ett måste, och det går bra att breda på ganska ordentligt med smicker. Också om alla vet att det man säger inte är helt sant är det den goda avsikten som räknas.
Men annars är italienare och spanjorer nödvändigtvis inte alls likadana som fransmännen, trots det gemensamma latinska påbrået. Måna om sin värdighet är de alla, och chefer från alla dehär länderna har alla samma tendens att totalt ignorera dem som inte är på samma nivå som de. I synnerhet gäller detta kvinnor. Det är en nyttig läxa att råka ut för sådant beteende själv. Då lär man sig åtminstone hur man abslolut INTE skall göra.
Och andra länder då?
Tyskar har en tendens att vara väldigt, ja, tyska. Hur det nu kan komma sig? Petiga med detaljer, noga med att saker skall vara på ett visst, gärna tyskt sätt, väldigt om sig och kring sig. Men visst, det finns ju tyskar och tyskar. Bayrare har mycket mindre gemensamt med nordtyskar än vad de har med andra folk i deras närhet. Det svårt att komma ifrån den gamla regeln om att livet är lättsammare ju längre söderut i Europa man kommer.
Hursomhelst, livet i Centraleuropa är väldigt lärorikt på många olika sätt, och en sak är säker – uppskattningen för Norden och Finland ökar!
Category: La France
Sightseeing
Sometimes some sightseeing is needed. Or exploring – that somehow sounds nicer, doesn’t it?
Since we came back from Finland we have done some exploring.
Gruyeres, for example.
Medieval, pretty, neat, and absolutely full of tourists. And cheese of course.
But it didn’t really matter, it was nice to see anyway. We arrived at lunchtime, got a table immediately and had a very nice although too big (!!) meal. Then we looked at the town and the castle and drove home via Aigle. Going over the mountains we ran into this moped competition: http://www.redbullalpenbrevet.ch/. Fortunately they were circling towards us, so we could just enjoy and laugh at all the crazy styles. Around 900 participants, going from Gstaad to Gstaad.
We have also explored Lac Leman. On a steam boat.
A most pleasant tour with a huge amount of possible variations. Start from Geneva and go all the way to the other end of the lake is a whole day adventure, but there are shorter stretches. And evening cruises, and gournet cruises, and what have you cruises. It was a hot day when we went, so there was some competition about reserving deck chairs, but inside there was plenty of room. And the lunch was good and the breeze just perfect. We recommend!
Och sen blev det äntligen sommar
Egentligen snuvades vi på våren. Konstigt nog har ju naturen följt årstiden och till synes har naturen också struntat blankt i regn och temperaturer på mellan +5 och +10. Allt blev grönt och alla blommor blommade och fåglarna kom och allt det där. Men vi människor har klagat och lidit. Vi har ätit ute summa två (2!!) gånger under hela våren, och det har skett under den senaste veckan. För i början av juni blev det äntligen vamt, och nu har vi alltså hoppat direkt till sommar.
Jag önskar att det skulle gå att förmedla ljudvärlden. För i synnerhet på kvällarna sjuder dehär blomsterängarna av liv. Och det hörs! Cikador, gräshoppor och syrsor spelar, flugor, getingar, bin och humlor surrar och fåglarna kvittrar. Det är ett himla liv, och av mänsklig närvaro hörs bara något enstaka flygplan som startar eller landar över Geneve, eller kanske någon motorsåg eller gräsklippare som surrar i utkanterna av Gex. Annars är det tyst. Ja, utöver fjällbäckarna förstås. Dom porlar litet överallt. Jag förstår bra att det är översvämmningar i Centraleuropa, för också här ha det regnat så mycket att alla bäckar är välfyllda med vatten.
Vi firade den årliga grannfesten den 2.6. Det var inte direkt varmt, men soligt och fint. Franskan löper bättre, så det är betydligt lättare för oss båda att delta i fester av dethär slaget. Vi kunde t.o.m. sitta och dela med oss av maten med det äldre par som är ättlingar till husets ursprungliga ägare. Och sånt är ganska fint.
I år hölls grannfesten under samma veckoslut som den 487 “Fete de l’Oiseau de Gex” gick av stapeln. Festen har firats sedan medeltiden, närmare bestämt sedan 1526, och den varar i fyra dagar. Start fredag kväll med fyrverkeri, sen är det teaterföreställning + diverse annat på lördag och stor parad genom stan på söndag eftermiddag. Den går förbi vårt hus, så vi kunde alla gå ut och titta. Själva festligheterna handlar ursprungligen om att skjuta fåglar, och en tävling om detta, men det hela har sen genom århundradena förändrats och utvecklats. Den nuvarande paraden utmynnar i att en kung och en drottning väljs – riktigt varför vet jag inte, inte heller har jag helt klart för mig varför både kung och drottning är utklädda som clowner?! Nå, hursomhelst, hela stan är på benen när denhär festen firas, alla har roligt och det är väl huvudsaken. Och trafiken i området får läggas om helt under veckoslutet, vilket sysselsätter polisen i många dagar.
Drottningaspirant. Jag vet inte om hon vann?
Den första veckan i juni som sedan följde har varit varm och vacker, med mycket åskmoln över bergena på båda sidor om dalen. Och äntligen kan vi vara ute!
O S M A F Frankenhaeuser 