Author: Oskar Frankenhaeuser

Äntligen börjar huset vara i ordning. Efter det senaste dagslånga besöket av elektrikerna – väldigt trevliga Kosovoalbaner – är det nu bara några få lampor som saknas. Och t.o.m. “Monumentet över den franska elektrikern” – den totalt osannolika mångfärgade svans med en ensam glödlampa i ändan som hängde över trappan rätt länge – har förvandlats till en riktigt välfungerande lampa. Dom var ganska stolta, elektrikerna.
La Bise noire har också gett med sig och ersatts av betydligt mildare vindar och vårvärme. Solen skiner från en klarblå himmel, Mont Blanc glänser vit och majestätisk i fjärran och fåglarna sjunger. Med litet tur håller det i sig, kanske inte solen, men värmen. Och jag som alltid har påstått att våren börjar den första mars ( och blivit utskrattad av familjen ) kan kanske t.o.m. få medhåll. Också från en svårflörtad familj.
Familjen har faktiskt anlänt, tripp trapp trull på torsdag fredag lördag för vidarebefordran till Chamonix på söndag. Där är vädret minst lika förfärligt soligt, så det lovar att bli en fin skidvecka.
Dock utan djupsnö, men det kanske vi överlever. Vi hann bese endel marknader och pröva några lokala restauranger innan dom alla åkte. Själv joinar jag onsdag kväll.

Gex i februari 2012.

Efter en ganska smärtfri inflyttning med snabba ryck börjar La France äntligen ge sig till känna. Tur det, annars skulle vi kanske t.o.m. bli besvikna.
Det började med att avloppet i nedersta våningen visade sig vara blockerat. Tydligen hade byggkarlarna använt sig av duschen i bottenvåningen som dumpningsställe för målfärger, cementavfall etc etc. Nå, rörmokaren kom och putsade ut en hel hög med bråte. Det hjälpte – en stund.
Sen strejkade elektriciteten. Det märkte vi för att det började bli kallt i huset. Liksom i resten av Europa har här ju också varit kallt, så temperaturen inomhus sjönk snabbt. Pannan var det i alla fall inget fel på, men eftersom en del av säkringarna i huset hade pajat så hade också pannan stannat. En jatkoroikka fixade problemet. Följande dag lokaliserades också orsaken – det fina bevattningssystemet för trädgården, som hade tagit in vatten i styrlådan. Nå, den för elektrikern enkla lösningen var att koppla bort hela systemet. Snart måste det i alla fall fixas för snart måste vi börja vattna.
Parallellt med detta pågick diskussionerna med Orange, en av Frankrikes största internet-, telefon-, TV- etc firmor. Det är alltså det tidigare statliga telefonbolaget, som kanske ännu inte har märkt att de konkurrerar med andra. Helt osannolikt usel service. Låt oss glömma detaljerna. Hursomhelst – internetkontakt har vi fått alldeles nyligen. TROTS att vi beställde redan innan vi for från Finland i januari, garanterad leverans inom två veckor. HA!!!
Översvämningsproblemen fortsatte. Plötsligt visade det sig att avloppsbrunnen strax utanför huset var full. Den tömdes dock snabbt och effektivt, och ut kom ännu mera byggnadsbråte. Bevismaterialet finns i ett ämbar utanför huset, allt för att våra snälla hyresvärdar skall kunna bära det till byggnadsfirman och tvinga dem att betala för avloppstömningen. Bråtet inkluderar en del av ett rör!
Om nån trodde att dethär var allt så tror den fel. En fredag eftermiddag dök det plötsligt upp en delegation från gasfirman som skulle stänga av gasen – vår värmepanna går med gas – eftersom vi inte har nåt gaskontrakt, påstod dom. Det hade vi ju visst, och lyckligtvis var Filip hemma och han lyckades övertala dem att inte stänga av gasen. Annars hade dom ju alltså gjort det, på en fredag eftermiddag när det är -10 grader ute, och helt utan förvarning! Stiligt va? C’est la France! Senare framkom det att vårt inskickade gaskontrakt hade fastnat i postrummet hos dem, och där hittades det, voila!

Nåja, utöver dehär små missödena har vi det bra. Huset är vackert och välfungerande, den lokala vinhandeln strålande, grannarna trevliga och friluftsmöjligheterna oändliga. Både katt och hund har anpassat sig fint och vi lär väl alla bli rätt så franska av oss med tiden.