Samarbetsförhandlingar, uppsägningar, minskande resurser, svikande annonsintäkter. Så låter det överallt i medievärlden idag, också i den finlandssvenska. Betyder det att vi har insett att vi borde göra nånting, tillsammans? Eller är allt sig likt, och vi fortsätter att träta? Kanske, eller så har vi nått en punkt där de finlandssvenska medierna verkligen inser att det är dags att gräva ner stridyxan, som Mathias Fagerholm skriver i HBL 20.6. Det skulle i så fall vara väldigt positivt, och ge hopp för framtiden.
Men varför är det viktigt?
En liten folkgrupp som den finlandssvenska behöver gemensamma fora. Medierna är ett sådant forum. Vi behöver kanske inte medierna i exakt den form de har idag, men vi behöver fortsättningsvis våra egna medier lokalt, regionalt och på ett riksplan. Precis som alla andra måste vi kunna debattera och diskutera offentligt, tillsammans, och desutom utsättas för offentlig, gemensam granskning och kritik. För att det skall ske behövs det god journalistik. Och journalister. Egna, inhemska sådana, med samma referensram och bakgrund som vi alla har. Vi behöver nyhetsjournalistik, grävande journalistik, kulturjournalistik, långa, analyserande artiklar såväl som snabbt reagerande nyhetsförmedling.
Så gräv ner stridyxan, alla finlandsvenska medier, sluta käbbla om vem som är bättre eller större, vem det just nu går bra för och vem det går sämre för, strunta i om det handlar om kommersiella eller offentligt finansierade medier och börja samarbeta. Konkurrensen från andra medier, internationella och nationella är stenhård, och vi har redan gjort många domänförluster. Vi behöver handling, inte prat.
Det positiva är att det finns mycket som kan göras. Om Yle återknyter banden med FNB öppnar det möjligheten för ett nyhetsbyråsamarbete också på svenskt håll. Insamling av nyheter är förhållandevis värdeneutral verksamhet och kan bedrivas gemensamt, medan analysen, slutsatserna kan göras skilt. Teknik talar nödvändigtvis inte något språk, digitala system kan vara gemensamma. Kring allt sådant kan ett betydligt längregående samarbete än vad som nu finns byggas.
Och då kan de knappa resurserna läggas på det som är det allra viktigaste, den goda journalistiken. Satsa på att ge plats åt den journalistiska mångfalden i Svenskfinland, och se till att den journalistiska konkurrensen inte försvinner. Den goda journalistiken bärs av goda journalister, ge dem det stöd de behöver. Vi finlandssvenskar må vara en liten folkspillra, men vi är en naggande god sådan. Vi förtjänar våra helt egna medier, och inte bara det, vi behöver dem. Vi har allt att vinna, och, sist och slutligen, väldigt litete att förlora.
Annika Nyberg Frankenhaeuser, tidigare direktör för Svenska Yle och mediedirektör för EBU.
O S M A F Frankenhaeuser 