I Finland i november 2015 är det som det brukar i november – grått, svart, brunt, brungult, vissnat och vått. Framförallt vått, känns det som. Det doftar av våta, halvruttnade löv, och kylan tränger in överallt trots värmeunderkläder och tjocka jackor.
Ute i världen präglas november 2015 av oro och skärpta säkerhetslägen som en följd av terrorattackerna i Paris 13.11. Debatterna går heta överallt. Om varför vi i väst reagerar så mycket starkare på attacker i Paris än attacker i Beirut dagen innan, om huruvida vi har gjort allt vi kunnat för att hindra attacker, om vem som är i krig med vem och varför, om religioner och fundamentalism, om svart och vitt och gråzoner. Händelserna utnyttjas politiskt så mycket det bara går, samtidigt som många också reagerar lika sunt som efter Charlie Hebdo eller Utöya. Rädslan skall inte vinna, vi tänker inte ge efter. Våra samhällen är öppna och vi vill att det fortsättet så.
I allt högre grad kommer det kommentarer från muslimska skribenter i många olika tidningar och webfora, värda att lyssna på. Som dehär observationerna av Kamel Daoud i The New York Times. Han är kolumnist i Quotidien d’Oran.
Han ser wahhabismen, en messiansk rörelse som uppstod i Saudi Aarabien på 1700-talet som en av rötterna till dagens Daesh, Isis, Isil, IS, eller vad man nu väljer för namn.
Wahhabismen har fått sitt namn av Muhammed Ibn Abd-al-Wahhab (1703-1792), som predikade en puritansk, fundamentalistisk form av sunni islam. Han slöt också en pakt med det saudiska kungahuset, som fortfarande är i kraft och fungerar. Kamel Daoud är inte den enda som ser wahhabismen som en av källorna, eller kanske källan framom andra, till dagens fundamentalistiska rörelser. Och han är inte heller den enda som också pekar på den saudiska inblandningen och anklagar väst för dess kluvna sätt att förhålla sig till Saudiarabien.
Såhär säger han:
“Daesh has a mother: the invasion of Iraq. But it also has a father: Saudi Arabia and its religious-industrial complex. Until that point is understood, battles may be won, but the war will be lost. Jihadists will be killed, only to be reborn again in future generations and raised on the same books.”
Om vi i väst fortsätter att skaka hand med saudierna och stöda dem, samtidigt som vi slåss mot Daesh, då kommer vi ingen vart säger han. För:
“Since ISIS is first and foremost a culture, not a militia, how do you prevent future generations from turning to jihadism when the influence of Fatwa Valley and its clerics and its culture and its immense editorial industry remains.”
En kultur är det mycket svårare att få kål på en på en militär rörelse. Den tolkningen förklarar också bättre varför så många unga, också unga kvinnor, dras till Daesh. Trots det extrema, brutala och helt skoningslösa våldet.
Eller kanske är det som Voltaire säger:
“Certainement qui est en droit de vous rendre absurde est en droit de vous rendre injuste.”, ett citat som ofta översätts till engelska lätt travesterat: “Those who can make you believe absurdities, can make you commit atrocities”. Och Voltaire fortsätter, i översättning: “If you do not use the intelligence with which God endowed your mind to resist believing impossibilities, you will not be able to use the sense of injustice which God planted in your heart to resist a command to do evil. Once a single faculty of your soul has been tyrannized, all the other faculties will submit to the same fate. This has been the cause of all the religious crimes that have flooded the earth.”
O S M A F Frankenhaeuser 