Varför flyttar folk till Provence, eller reser till Provence? Dessutom i stora horder. Antalet turister per år är 31 miljoner, enligt statistiken från 2014.
Det finns många olika orsaker. Men först, en definition.
Vad är det egentligen som definieras som Provence? Dethär är minerad mark, för det finns mängder med åsikter. Namnet Provence kommer från romarrikets Provincia, och på den tiden menade man hela det område som sträcker sig från Rhonedalen till Alperna, dvs ungefär till det som idag är italienska gränsen. Så här långt är alla ganska eniga. Men sen finns det massor av åsikter. Det skulle ta upp rätt mycket plats att försöka utreda alla svängar kring definitionen på Provence, och dessutom skulle jag antagligen få en massa detaljer fel. Så jag tänker inte ens försöka . Men i alla fall, just för att ämnet är så omdebatterat har de franska myndigheterna bestämt sig för att en gång för alla göra slag i saken och skapa nånslags ordning. Så nu finns det officiella definitioner. Det finns en region, som lyder under förkortningen PACA. Förkortningen står för Provence-Alpes-Côte-d’Azur. Inom ramen för regionen PACA finns det 6 department: Alpes de Haute-Provence, Hautes-Alpes, Alpes-Maritime, Bouches-du-Rhône, Var och Vaucluse. Blev det klart nu? Inte? Vi tappade bort Provence igen? Just det, inget av departmenten heter bara Provence. Så definitionen på Provence fortsätter att vara omdebatterad och oklar, men nu kan vi åtminstone definiera regionen, och därmed t.ex turismen.
Så låt oss börja med turisterna.
Regionen PACA har 4,9 miljoner invånare, av vilka största delen bor i Aix-Marseille, 1,4 miljoner. Marseille är Frankrikes andra största stad till invånarantalet och störst till ytan. Nice har en knapp miljon invånare, och resten av invånarna fördelar sig mellan Toulon, Avignon och landsbygden. Trakten bjuder på 900 km strand, 132 hamnar, 10 naturparker och mer än 400 museer. UNESCO kulturminnesmärken finns det också, 4 stycken, bl.a. centrum av Avignon (påvepalatset) och den romerska arenan och teatern i Arles.
Hit kommer det alltså 31 miljoner turister per år. Och vem kommer? 81% är fransmän, 19% utlänningar. Trots att jag redan hunnit lära mig att turismen inom Frankrike är stor blev jag förvånad över siffrorna. Min bild var att antalet utlänningar var mycket större. Av fransmännen kommer 21% från den egna regionen, 15% kommer från Paris och 17% från Rhône-Alpes, dvs den region vi bodde i förr, sannolikt mest från Lyon. Utlänningarna då? Italienare och engelsmän leder klart, dom står för 15% var, övriga länder (dit vi räknas) står för 13% och sen följer Tyskland, Belgien, Holland. Så trots att det känns som om det skulle vara mycket utlänningar här i trakten stämmer det inte alls överens med statistiken. Antagligen uppstår känslan av att utlänningar märks, syns och hörs. Och att dom som själva är utlänningar lägger märke till andra. Vi kan ju dessutom inte omdelebart skilja på fransmän och fransmän. De allra flesta kommer för att fira semester, ensamma eller med familjen. De allra flesta kommer också med bil, och hälften bor i ett andra hem, hos en familjemedlem eller hos någon vän. Man stannar 7,2 nätter i medeltal, längre på sommaren, kortare tid på vintern.
Och varför? Klimatet, naturen, landskapet, de små städerna och byarna, marknaderna, maten, Medelhavet …. Många kommer för att vandra eller cykla eller för att ägna sig åt andra sportgrenar. Turismen fördelar sig över hela året, med tyngdpunkt på sommaren. Och föga överraskande drar departmenten Var och Alpes-Maritime den största delen av turisterna – dvs kusten väster om och trakten kring Nice-Cannes. Tusrimen här i Vaucluse är minimal i jämförelse, bara 10% av hela kakan. Ändå är det omvittnat trångt här på somrarna, i synnerhet i augusti, när parisarna och lyonborna nedsänker sig över Luberon. Redan i början av juni tyckte vi att de mest populära marknaderna var förhållandevis outhärdliga, så stor var trängseln. Men, som Peter Mayle konstaterar, det enda man behöver göra för att överleva juli och augusti är att hålla sig hemma, vistas ute i naturen och undvika de populäraste orterna. Utlänningarna spenderar mera pengar än fransmännen, mer än 100 euro per dag i medeltal, medan fransmännen bara gör av med hälften. Men eftersom fransmännen är så många fler till antalet står de ändå för 9 miljarder av den totala inkomsten från turismen på 14 miljarder.
Och alla dom andra då, dom som inte är turister, utan som flyttar hit för att bo här? Vi har, av olika skäl, dragits med i en informell grupp av inflyttade, mest fransmän, som träffas varje måndag hemma hos Bernadette i Lourmarin. En del av dem har kommit nyligen, andra har bott här i över 40 år. Gemensamt för dem alla är att dom inte ursprungligen är från Provence. Gemensamt för dem alla är också att de har rest mycket, jobbat internationellt, de talar andra språk än franska, etc etc. Man kan sannolikt tryggt utvå ifrån att de inte hör till Marine le Pens kärntrupper. (Kapitlet vem som är invandrare här kräver en egen mässa, för dethär är en region där folk har blandats genom årtusenden, börjande med greker, fenicier och romare). Bernadette driver ett Chambres d’hôte i en stor gammal villa med en enorm trädgård inne i Lourmarin – inom parentes sagt ett fantastiskt ställe – och dessutom upplåter hon sitt hem för denna “piquenique” varje vecka. Alla tar med sig nånting att äta och dricka, och så blir det ibland en större samling, ibland en mindre. Det finns en kärntrupp som har hängt med i många år, medan andra är som vi, nykomlingar. Men det hela är jättetrevligt och ger goda kontakter, och dessutom en inblick i livet i trakten.
Frågar man folk hos Bernadette varför de har kommit blir svaren oftast: klimatet, ljuset, kulturen, eller helt enkelt livet i största allmänhet. Här är det bra att leva säger de. On va bien ici. Och det är sant. Här lever man väl. Det är vackert, det finns god mat och gott vin. Klimatet är behagligt, trots mistralen och trots att vintrarna kan vara rojsiga. Det gäller att inse att dethär inte är en trakt som erbjuder sol och värme november – februari. Det finns massvis med möjligheter att ägna sig åt olika slags sporter – rida, spela golf, vandra etc. Det är en bit att köra till Medelhavet, så simma får man nog göra i den egna poolen (förutsatt att den finns, men oftast gör den det), och segling finns det alltså inte heller precis runt hörnet. Och så finns det kultur att tillgå. Lokal kultur i mängder, men också allt det som Aix erbjuder. Och det är inte så litet. Operafestivalen i början av juli håller hög standard, och Grand Theatre har ett konsertprogram året om. Konstmuseer och gallerier finns det också, inte bara i Aix. Ljuset i Provence lockade till sig impressionisterna, och den dragningskraften har inte minskat. Konstnärer vallfärdar fortfarande hit. Varje liten stad och varje liten by har gallerier i överflöd. Kvaliteten är det ibland si och så med, men visst finns det pärlor.
Och vi själva då? Varför kommer vi hit? Det mesta av det ovanstående ingår bland orsakerna, skulle jag säga, men också det faktum att Frankrike är ett land med oerhört mycket att upptäcka och uppleva, att människorna är trevliga och att det är en angenäm utmaning att lära sig inte bara ett nytt språk, utan också en ny kultur. Sånt behövs för nyblivna pensionärer med tid, möjligheter, lagom mycket nyfikenhet och upptäckaranda, kort sagt, med aptit på livet. On va bien ici.
O S M A F Frankenhaeuser 