Vad är vi oroliga för?

Häromdagen började vi diskutera vad vi oroar oss för på jobbet. Det visade sig att vi hade väldigt olika orosmoment.
Jag sa att jag är orolig för hur det skall gå för Europa, inte så mycket pga de ekonomiska krisen, utan pga vad som eventuellt kan bli konsekvenserna av den. Politisk oro, alltför mycket högerpopulism, gränser som stängs, intolerans som ökar och rasism som sticker upp huvudet igne både här och där. Det känns obehagligt likadant som det måste ha varit på 30-talet tycker jag. Titta bara på Ungern!
Äsch, sa en arbetskamrat som jobbar med nyheter, detdär är jag inte det minsta orolig för. Men däremot är Irans påstådda kapacitet och vilja att börja bygga atomvapen definitivt jätteskrämmande. DET är jag orolig för, sa han. Och skulle vi föra denhär diskussionen idag skulle han eventuellt lägga till Nordkorea.
Nyligen har de finländska tidningarna skrivit om hur unga ser på klimatförändrngen, och hur skrämmande många av dem finner den utvecklingen. De ungdomarna delar sitt orosmoment nummer ett med Sidney G. Winter, som talade på en Cern/IMD organiserad konferens som jag just deltog i. Sidney G. Winter är en amerikansk ekonom som sysslat mycket med ledarskapsfrågor under sin karriär, och som är mycket engagerad i klimatfrågor.
Han ställde konferensdeltagarna en fråga: “Can a dominant species manage the whole planet to promote its own survival?” Han svarade inte direkt på frågan, utan lämnade den hängande i luften, men hans avsikt var givetvis att provocera oss all att tänka på hur själviskt vi handlar, trots attvi kan se konsekvenserna. Och så ägnade han sin föreläsning åt att fundera över hur tekniskt avancerade vi är, och hur svårt det är för oss att applicera den kunskapen och de insikterna i praktiken. Oftast för att kortsiktiga intressen och politisk hänsyn kommer in i bilden.
Min reflektion handlade inte bara om VAD vi oroar oss för, utan också om hur påverkade vi är av vår omgivning när det gäller vad som finns i fokus. Jag är säker på att min egen dubbla identitetsbakgrund påverkar min syn, min kollega är halvamerikan och jobbar med nyheter alla dagar. Fokus för honom blir ganska självklart påverkat av det. Och Sidney G. Winter har engagerat sig starkt i frågor relaterade till global uppvärmning och ekologi. Därför ligger fokus för honom just nu där.
Men det finns en gemensam nämnare.
Vi ser alla oroande utveckling runt omkring oss, utveckling som vi skulle vilja stoppa eller utveckling där vi tycker att kursen borde ändras. Trots det är det ofta inte mycket vi gör. Eller anser att vi kan göra. Om vi kunde ändra på det, då skulle det sannolikt börja hända saker. Men att skapa sådana förutsättningar verkar vara svårast av allt. Är det här det vi borde sätta i fokus?